Vårmöte

Tid: Onsdagen den 18.4.2012 kl 19:00

Plats: Ekoshoppi (Vasaesplanaden 20)

Verksamhetsberättelsen och bokslutet behandlas och godkänns.

Välkommen!

Före mötet kl. 17:00 öppet föredrag om stadsodling i Ekoshop ( på finska).

OBS! Höstbladet har utgivits. Gå och titta på "medlemsmeddelanden"! 

Från höstbladet 2011:

Villa Gustafsro

Miljöföreningen lämnade i början av augusti in ett besvär till Vasa förvaltningsdomstol över byggnads- och miljönämndens beslut att bevilja Vasa stads hussektor tillstånd att riva Villa Gustafsro.

Byggnaden finns i Hemstrand på Gustafsrovägen 28. Sitt namn fick huset av att smedmästaren Gustaf Lundén ( - 1893) efter sin pensionering anskaffade godset hade denna huvudbyggnad som sitt hem. Det är ett av Vasas äldsta trähus, byggt senast på 1850-talet. Huset är alltså äldre än staden på sin nuvarande plats och det gav även namnet åt den huvudväg, Gustafsrovägen, som går genom Dragnäsbäck och Hemstrand.

På godset fanns i begynnelsen även en tegelfabrik, i vilken man brände tegel till flera offentliga byggen i den nya staden, bla. till Hovrätten, Stadskyrkan och Kronomagasinet.

Gustaf Lundén och hans hustru idkade även lantbruk på sitt gods. Senare grundade deras son Ossian Lundén (1866 - 1937) en handelsträdgård och en trädgårdsskola på godset, efter avslutad trädgårdsskolning i Holland. Ossian Lundén blev en framstående pionjär för en mångsidig husbehovsodling och han idkade även förädling av växter. Han skrev också flera böcker, av vilka en del fortfarande används och är uppskattade, även utanför Finlands gränser.

Efter Ossian Lundéns trädgårdsverksamhet har byggnaden haft olika ägare och varit i flera olika användningar: som folkskola, barnhem och senast som verksamhetscentral för utvecklingsstörda. Till Vasa stads ägo kom byggnaden på 1940-talet.

Byggnaden har genomgått en del förändringar. Smedmästarens hustru lät efter sin mans död byggnaden förstoras till sina nuvarande mått 11 x 38 meter. Vasa stad har även under olika årtionden gjort en del ändringar enligt de olika användningsformernas behov. De senaste invändiga ändringarna gjordes på 1970-talet och efter dem uppstod fuktproblem, som gjorde att huset har stått oanvänt sedan 1990-talet.

Husets stenfot, stockstomme och andra bärande konstruktioner är fortfarande ursprungliga och i huvudsak i gott skick. Miljöcentralen och Österbottens museum har granskat byggnadens skick och konstaterat skadorna vara begränsade och relativt lätta att reparera. Museet anser att bortsett från de felaktigt utförda ändringarna är alla i byggnaden synliga historiska skikt värdefulla i sig.

Österbottens museum har i sina utlåtanden framhävt byggnadens stora lokal- och kulturhistoriska värden. Miljöcentralen och miljönministeriet har därför år 2009 tagit ställning för ett skydd av byggnaden i stadsplanen. Staden har inte förverkligat skyddet.

Många lokala föreningar och privatpersoner har vädjat för bevarandet av huset, för att det är Dragnäsbäcks och Hemstrands kulturhistoriskt värdefullaste byggnad, som även ansluter sig till byggandet av den nya staden efter branden 1852. Föreningarna har föreslagit att huset skulle inrättas till ett mångaktivitetshus, vilket skulle fylla ett verkligt behov och fortsätta husets historia som säte för socialt och kulturellt värdefull verksamhet.

Från vårbladet 2011:

Puheenjohtajalta

Ympäristöseuran kevät on lähtenyt käyntiin aktiivisesti. Osallistuimme helmikuussa valtakunnalliseen Luonto- ja ympäristöviikkoon yhdessä Luonto-Liiton Pohjanmaan piirin kanssa. Vaasan pääkirjastossa oli esillä ”Lempimetsäni – Min käraste skog” –valokuvanäyttely, jonka avulla

halusimme synnyttää ihmisissä myönteisiä ajatuksia metsistä. Näyttelyä on tarkoitus jatkossa kierrättää myös muissa kirjastoissa sekä muualla Pohjanmaalla. Viikon aikana nähtiin metsäaiheisia elokuvia niin kirjastossa kuin Terranovassakin. Satutunnilla Perhosäitiä ja Maahispeikkoa kävi kuuntelemassa yli 20 lasta. Keskusteluiltojen aiheet käsittelivät luonnon pyhyyttä, luonnon merkitystä ihmiselle sekä Pohjanmaan soiden tukalaa tilannetta ja valtakunnallista suostrategiaa, jonka ympäristöjärjestöt teilasivat täydellisenä floppina.

Suoillassa heräsi ajatus oman suon ostamisesta ympäristöseuralle. Omalla suolla olisi suuri symbolinen merkitys. Sittemmin suorinki on kasvanut ja SLL:n Pohjanmaan piiri koordinoi listaa lahjoittajista. Jos haluat osallistua soidensuojelutyöhön lahjoittamalla rahaa suon ostamiseen, ota yhteyttä allekirjoittaneeseen niin kerron lisää. Laskiaistiistaina järjestimme kaupungintalolla

avoimen keskustelutilaisuuden ilmastonmuutoksesta. Tilaisuuden aiheena oli ”Mitä kaupunki voi tehdä ilmastonmuutoksen hillitsemiseksi?”. Tilaisuuteen saapui noin 70 kiinnostunutta kuulijaa.

Ensimmäisenä alustajana kuulimme tiedetoimittaja Pasi Toiviaista, joka esitteli nykyisyyttä sekä tulevaisuudennäkymiä ilmaston lämmetessä. Pasin esitys oli ”veret seisauttava”. Viimeistään nyt jokainen ymmärsi, että on aika toimia heti. Meillä ei ole aikaa odottaa.

Ja onko sittenkin liian myöhäistä? Vuodet, joiden aikana maapallon yli kahden asteen  lämpeneminen olisi voitu estää, ovat todennäköisesti menneet, mahdollisuudet tuhlattu kieltämiseen ja viivyttelyyn. Nykyisillä kehitysurilla olemme onnekkaita, jos selviämme neljällä asteella. Jotta vielä jotakin olisi tehtävissä, pitäisi IPCC:n mukaan päästöjä leikata 85-90% vuoteen 2050 mennessä. Ison-Britannian ilmastonmuutokseen erikoistunut tutkimuskeskus Hadley Centre esittää, että teollisuusmaiden päästöjä on leikattava 100% vuoteen 2050 mennessä.

Nämä tavoitteet asettavat tietysti suuria odotuksia Vaasassa ja Kokkolassa laadittaville kaupungin ilmastostrategioille. Strategiatyön suuntaviivoista tilaisuudessa alusti työtä ohjaava FCG:n konsultti Satu Hyrkkänen. Kysymyksiin vastasivat myös Vaasan sekä Kokkolan ympäristötoimenjohtajat Christer Hangelin sekä Michael Hagström. Kommenttipuheenvuorot kuultiin SLL:n ilmastoasiantuntijalta Venla Virkamäeltä sekä Vaasan yliopiston professorilta Timo Vekaralta. Yleisöstä tuli runsaasti hyviä puheenvuoroja sekä kysymyksiä. Aito huoli oli käsin kosketeltavaa.

Ympäristöseura pyrkii vaikuttamaan Vaasan kaupungin ilmastostrategiatyöhön. Vastuu ilmastonmuutoksen hillitsemisestä on nyt ennen kaikkea meillä länsimaalaisilla. Ajatellaan globaalisti, toimitaan paikallisesti, parhaamme mukaan. Yksilön valinnat antavat henkisen pohjan. Poliittiset päätökset ovat ratkaisevia. Symboliset teot antavat uskoa ja näyttävät suuntaa. Kolme tärkeintä tekijää, joihin myös Vaasan kaupunki pyrkii vaikuttamaan, ovat asuminen, ruoka ja liikenne. Energian säästö on kaiken a ja o. Illan aikana esitettiin myös olennaisen tärkeä kysymys: onko jatkuva kasvu yhä vaihtoehto? Tilaisuus oli sen verran antoisa, että toivomme saavamme sille jatkoa lähitulevaisuudessa. Pasi Toiviainen on kirjoittanut kirjan ”Ilmastonmuutos. Nyt.”. Jos et vielä ole lukenut sitä, niin mene kipin kapin kirjastoon. Professori Timo Vekaraa siteeraten kyseinen kirja kuuluu tänä päivänä mitä suurimmassa määrin yleissivistykseen. Kaikkien tulisi lukea kyseinen kirja, joka takuulla saa silmät avautumaan!

Kan kärnkraften vara berättigad?

Händelserna i Japan har upprört oss även här på andra sidan jorden.

Jordbävningar kan vi inte förhindra men kärnkraftsolyckorna är konsekvenser

av människans egna val och det gör att sorgen blandas med bitterhet och

frågan varför, varför. Allt blir så påtagligt för oss även därför att vi har flera

egna kärnkraftverk och följderna av olyckan i Tjernobyl i minnet, våra

kroppar och i vår miljö.

Den offentliga informationen har varit märklig i Finland. Allra först fick vi höra av  trålsäkerhetscentralens direktör att det inte är någon fara, eftersom de japanska kärnkraftverken är högklassiga och japanernas teknologikunnande är av toppklass samt samhället och beslutsfattandet mycket välorganiserade för att handha dylika situationer. Vart efter situationen förvärrades förändrades informationen. Efter några dagar hette det att att de japanska kraftverken hade brister som strålsäkerhetscentralen i Finland alltid visst om, att deras ingenjörer är dåliga samt att beslutsfattandet och räddningsarbetet fungerar skralt. Vad kan förklara denna totalomvändning i budskap till folket? Tänker vi oss att syftet är att inte försämra möjligheten till en ytterlig utbyggnad av kärnkraften i Finland och att man därför försöker invagga folket i tron att ingenting liknande någonsin kan hända i Finland, blir informationen med sina kullerbyttor helt logisk. Budskapet från våra politiska ledare har följt samma mönster och nu skyndar de att meddela om vilka ytterligare säkerhetskontroller som skall göras i Finland. Det är bra, men hur mycket det är frågan om att på allvar minska risken för olyckor och hur mycket om en skenmanöver med vilken man vill skapa en tillräckligt positiv inställning till en utbyggnad av kärnkraften kan vi fundera på. Ingen täcks ändå mera hänvisa till att jordbävningar inte är att vänta i Finland, eftersom problemen i Japan inte berodde på själva jordbävningen utan på att elnätet kollapsade. Det kan hända var som helst av olika orsaker. Även reservkraften och dess

anslutningssystem kan gå i olag. Analyserar vi osannolika olyckor kan vi se att de alltid beror på

samma saker: någonting sådant händer som inte är förutsett eller som ansetts så osannolikt att det inte beaktats i tillräcklig mån. Det finns ingen teknik eller anläggning som inte kan drabbas av fel av inre eller yttre orsaker. Drar vi oss till minnes alla de fel, brister och krångligheter som varit verklighet i byggandet av Olkiluoto 3:an, kan tex. de svenska strålsäkerhetsmyndigheterna

vid en olycka i Finland spela allvetare och säga de alltid visst om felen och riskerna i den finländska kärnsäkerheten och att det som hänt i Finland aldrig kan hända i Sverige.

Under hurudana omständigheter kunde kärnkraften vara moraliskt berättigad? Endast om

situationen av någon anledning skulle vara den, att utan kärnkraft skulle tiotusentals eller

hundratusen människor i Finland ohjälpligt dö och endast kärnkraften kunde rädda dem.

Enligt Greenpeace undersökningar av cancerstatiken i Europa har Tjernobyl-olyckan krävt

90.000 - 140.000 offer redan. Den ryska vetenskapsakademin bedömer offrens antal till

210.000. Nu vet vi ändå att vi klarar oss utan kärnkraft och att en planerad nedkörning av kärnkraften inte skulle ta livet av någon människa. Tvärtom skulle en satsning på sparsamhet och

inhemsk, förnyelsebar energi vara till gagn för hela Finlands befolkning. Slutförvaringen av kärnavfallet är ett så enormt, dyrt och osäkert projekt att redan det räcker ensamt att utpeka kärnkraften till en horribel irrfärd. Fennovoima verkar nu inte få någon andel av den enorma ”Onkalo” grottan som byggs i Olkiluoto och det betyder stora problem, eftersom Fennovoima inte har någon möjlighet till att bygga en egen avfallsgrav. Skulle det inte nu vara klokast att avbryta

Ol3-bygget för gott och använda byggnaden till något annat ändamål? Nu är det möjligt

ännu. Skulle det inte vara klokast att slopa alla planer på nya och starta en balanserad nedkörning

av de gamla kraftverken enligt en ny helhetsplan? Vad hjälper försäkringar heller vid en kärnkraftsolycka som gör stora delar av landet obeboeligt? Ingenting tvingar oss att bygga och använda sådana anläggningar som innebär så enorma risker. Går någonting i olag med vind-, sol-, vatten- eller biomassakraftverk är det bara ett överkomligt lokalt problem och en del praktiska tilläggsarbeten.