Sijainti: Pääsivu / Puroista syntyy virta -pienvesihanke / Restaurering av Pukanluoma

Restaurering av Pukanluoma

Restaureringen av Pukanluoma

Bäcken Pukanluoma, som är en del av Santasjoki å, belägen  i Kankaanpää i norra Satakunda, restaurerades den 17-18.9.2009. Restaureringen utgjorde startskottet för samarbetet mellan Kraft&Kultur och Finlands Naturskyddsförbund



P9183389.jpg




Restaureringen av bäcken 

Pukanluoma

17-18.9.2009

Kankaanpää


 

 

 

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

 

 

 

 

P9173304.jpg

 

 

Vi gjorde det igen. Med en ofattbar kraftansträngning, under två av hårt arbete fyllda dygn, lyckades vi återställa en del av en öringsbäck till ett mer naturliknande tillstånd. För detta måste vi tacka våra ivriga talkoarbetare, studerande på utbildningsprogrammet för naturvårdare inom naturbruk- och miljöområdet vid Björneborgs yrkesinstitut samt studerande på utbildningsprogrammet för fiskeguider vid Vasa Vuxenutbildningscentral. Trots den annalkande hösten kunde vi njuta av varmt väder och fina arbetsförhållanden vid denna fina bäck i norra Satakunda. Som tur var hade det regnat mycket lite på hösten så våra arbetsförhållanden var utomordentligt goda, eftersom vi inte var tvungna att utföra arbetet i en till brädden fylld fåra.

 

 

 

 

 

P9173311.jpg

 

 

 

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

På torsdag morgon skyndade vi oss att få utrustningen på plats, så att vi skulle kunna starta det ”riktiga” arbetet. Släpkärran med utrustningen tömdes i rekordfart och vårt arbete med att vända stenar fick en veritabel rivstart. Fastän den rensade forsen redan har återställts med grävmaskin fanns det kvar mer än nog av arbete med att flytta och vända stenar. Vi byggde små trösklar och styrde med hjälp av stensättningar strömmen i önskad riktning. De gropar som uppkom där vi lyft upp stenar blev sedan till fina grusbäddar.


 

 

 

 

P9173294.jpg

 

 

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

 

Omedelbart efter att det första stensättningsprojektet var färdigt startade grusarbetslaget sitt arbete med att placera lekgrus för öringen i forsnacken ovanför stensättningarna och i de gropar som iordningställts. För att förökningen skall lyckas behöver öringen nämligen en lekplats där både grusbottnen och strömningen är av rätt kvalitet. Vi använde grus som var lika stort som ett litet hönsägg och det transporterades till rätt plats direkt från traktorns släpkärra via ett långt rör.


 

 

 

 

 

 

P9173328.jpg

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

 

 

 

 

Alltmedan man nere i fåran placerade gruset i lekgroparna, skötte en del av talkoarbetarna uppe på brinken om grustillförseln. Det var mer än nog med arbete med att se till att tillräckligt med grus rann ner i röret och vidare ut i fåran. Med jämna mellanrum höll vi en kort paus och flyttade rören till en ny plats för att förse ännu en iordningställd plats med grus. Samtidigt skötte stenvändarna sitt arbete med att bygga stensättningar och gropar längre ner i bäcken.


 

 

 

 

 

Då man tillräckligt länge transporterat grus ner i fåran uppstår ett akut behov att ta till spaden och breda ut grushögarna och placera gruset på sina rätta ställen. I bildens nedre del ser man tydligt den splitternya grusbädden som ett ljust område på bäckens botten. I de hål som uppkommit då man flyttat stora stenar hålls gruset bäst kvar. I sanningens namn måste det nog medges att stora mängder grus transporteras nedströms under höst- och vårflödena.

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

 

P9183342.jpg

 

 


<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

Då vi hade pumpat tillräcklig med grus ned i fåran och trösklarna var färdigbyggda var det dags att ta itu med att återställa en liten sidofåra. En liten stöttrupp hade redan inlett arbetet där, men under talkolägrets slutskede erhöll de förstärkningar. Det korta och smala bäckavsnittets fåra, som bestått av en slät sandbotten, förvandlades med ens till en lämplig miljö för fiskyngel då en liten fåra från forsen öppnats. Samtidigt placerades sten och död ved i fåran. Redan en mycket ringa mängd död ved och små stenblock förändrade märkbart bäckens status. Vid en första anblick ser den ut att lämpa sig mycket väl som ett uppväxtområde för fiskyngel. Då öringens yngel kläcks i forsen krävs det endast en kort simtur innan de når sitt nya hemviste i sidofåran.

 

 

 


 

 

P9183355.jpg

 

 

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kraftkarlarna från Vasa (dvs studerande från Vasa Vuxenutbildningsinstitut) arbetade ihärdigt i den lilla bäckfåran. I den närliggande terrängen hittades död ved och nyligen omkullfallna träd. Av dem byggdes fina skyddsplatser och strömningsledare. En del stammar och kvistar användes för att fästa konstruktionerna i bottnen och i bäckens brink. I forsens nedre del fanns tillräckligt med lämpliga stenar, som kunde bäras ned och placera i sidofåran så att den blev hentrevligare för fisken.

 

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

P9183407.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

EP9173299.jpgmellanåt höll vi nog pauser också – åtminstone åtnjöt vi ”lagstadgade” lunchpauser och kafferaster. En del av deltagarna skötte om lägerelden, som kom väl till pass då det uppstod ett behov av att torka kläder. Det var nämligen omöjligt att inte bli våt. En del blev våta om händerna och i stövlarna av det kyliga septembervattnet och vi förskonades nog inte helt från ofrivilliga dopp i bäcken heller. Då var det dags att byta till egna – eller kamratens – reservkläder. Under pauserna roade Tauno Peltoniemi, ordföranden för Karvianjoki fiskeområde, oss med små anekdoter och bjöd på grillkorv. Ett samarbete mellan fiskeområdet och vattenområdets ägare är särdeles viktigt inom ramen för ett restaureringsprojekt eftersom alla älvar, åar och bäckar har en ägare, utan vars tillstånd man inte får restaurera dem.


 

 

 

 


<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -


Den lilla bäcken började äntligen mer och mer påminna om en naturbäck. I början var ju bottnen en helt slät sandbotten och fåran påminde om ett dike. De utplacerade trädstammarna och stenarna gjorde tydligen bäcken så tilltalande att vi på fredag eftermiddag, då talkon var slut, kunde se fyra små harrar bland trädstammarna i bäcken. Tydligen dög bäcken nu som livsmiljö åt dem! Även den ökade vattengenomströmningen kan ha gjort bäcken mer tilltalande för fiskfaunan än vad tidigare var fallet. <!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

P9183447.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan det blev dags för hemfärd lastade vi i gott samförstånd talkoutrustningen tillbaka i släpkärran. Det var ju nog en hel del utrustning som behövdes; spadar, såar, järnspett, stora plaströr, brandslangar, motorpumpar, skruvar, muttrar samt det ena med det andra. Lyckligtvis hade de flesta lägerdeltagare med sig egna vadarbyxor eftersom de gjorde arbetet i vattnet lätt att stå ut med. Vi hade också mycket god tur eftersom det var mycket lätt att nå restaureringsobjektet längs en stig. Vår traktorförare Mikko Pörsti kunde mycket lätt transportera gruslassen till en närliggande bro med sin traktor och släpkärran.

 

 

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

P9183415.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

Finlands Naturskyddsförbund vill rikta ett stort tack till de flitiga talkoarbetarna samt till Karvia fiskeområde, fiskelaget och de lokala markägarna för att vi fick förverkliga detta projekt för att säkra öringens fortbestånd på ett så fint ställe.

 

 

 

 

 

 

 

 

P9183421.jpg

 

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

Ett restaurerat avsnitt av Pukanluoma, dvs en del av Santasjoki å

 

 

21.9.09 TT